Välkommen till Stockholms Akademiska Damkörs höstkonsert där vi gästas av Stockholms Studentsångare.
Under denna konsert tar vi med er på en resa österut. Vi kommer att höra stycken skrivna av tonsättare från Finland och Estland under de senaste 100 åren.
Eftersom vi sjunger styckena mestadels på originalspråk kan lite av meningen gå förlorad om man inte råkar vara flytande på just finska, estniska, latin, tyska eller samiska. För att överbrygga denna språkliga utmaning har vi, för de stycken som inte är på svenska, inkluderat översättningar utöver orginaltexten. Klicka på namnet på stycket för att se originaltext och översättning.
De stycken vi kommer höra är följande:
Drömmarna
Musik: Jean Sibelius
Text: Jonatan Reuter
Originaltext
Släktena födas, och släktena gå,
släktena glida som strömmar,
dö och försvinna och slockna, ändå
dö ej de lockande drömmar:
leva i sol och i sorg och i storm,
domna och läggas på båren,
uppstå ånyo i skimrande form,
följa varandra i spåren.
Hur än de komma och hur än de gå,
glida som speglande strömmar,
hur de försvinna och slockna, ändå
leva de eviga drömmar.
Jag längtar av allt hjärta
Musik: Cyrillus Kreek
Text: Cristoph Knoll (översättning Jakob Arrhenius)
Originaltext
Jag längtar av allt hjärta
Att saligt skiljas hän
Från all min nöd och smärta
Och bli hos Gud, min vän.
Jag önskar hädanfara
Från sorger, flärd och brist
Och evigt, evigt vara
Hos dig, o Jesu Krist.
Taaveti laul 137 (Psalm 137)
Musik: Cyrillus Kreek
Text: Estnisk översättning av Davidspsalmerna
Originaltext
Paabeli jõgede kaldail, istusime meieja nutsime, kui mõtlesime Siioni pääle. Halleluuja!
Me riputasime kandled sääl remelga okste külge. Halleluuja!
Need kes meid sääl vangi viisid ja kes meid ära raiskasid nad nõudsid rõõmulaulu meie käest. Halleluuja!
Et laulge meile laulu Siionist. Halleluuja!
Unustagu minu parem käsiend. Halleluuja!
Ja jäägu keel mu suulae külge kuima Sinust ei mõtle ja, Halleluuja!
Översättning
Vid Babylons floder satt vi och grät när vi tänkte på Sion. Halleluja!
Vi hängde våra harpor på pilarnas grenar. Halleluja!
De som hade fört oss bort i fångenskap och som hade spottat på oss bad oss sjunga glädjesånger. Halleluja!
Sjung för oss en sång om Sion, sade de. Halleluja!
Må min högra hand glömmas. Halleluja!
Och må min tunga klibba fast vid gommen om jag glömmer dig. Halleluja!
Mater Christi (Kristi moder)
Musik: Pekka Kostiainen
Latinsk text: Litany of Loreto (författare okänd)
Originaltext
Mater Christi,
Mater divina gratiae,
Mater purissima inviolata,
Amabilis, admirabilis,
Mater admirabilis,
Mater creatoris,
Mater salvatoris,
Ora pro nobis,
Amen
Översättning
Christi moder,
Gudomliga nådens moder,
Den heligaste och orörda modern,
Älskvärd, beundransvärd,
Beundransvärd Moder,
Skaparens moder,
Frälsarens moder,
Bed för oss,
Amen
Zwei beter (Två bedjare)
Musik: Arvo Pärt
Text: Baserad på Lukas 18:9-14
Originaltext
Jesus sprach zu einigen, die davon überzeugt waren, gerecht zu sein und die anderen verachteten, dieses Gleichnis: “Zwei Menschen gingen hinauf in den Tempel, um zubeten. Der eine war ein Pharisäer, der andere ein Zöllner.
Der Pharisäer stellte sich hin und betete also: „O Gott, ich danke dir, daß ich nicht bin wie die übrigen Menschen, Räuber, Ungerechte, Ehebrecher, oder auch wie dieser Zöllner da.
Ich faste zweimal in der Woche und gebe den Zehnten von allem, was ich besitze.“
Der Zöllner aber blieb hinten stehen und wagte die Augen nicht zum Himmel zu erheben, sondern er schlug an sei¬ne Brust und sprach: „Gott sei mir Sünder gnädig!“
Ich sage euch: Dieser ging gerechtfertigt nach Hause, jener nicht. Denn jeder, der sich selbst erhöht, wird erniedrigt werden; und jeder, der sich selbst erniedrigt, wird erhöht werden.” Amen.
Översatt
Jesus talade denna liknelse till några som trodde att de var rättfärdiga och föraktade andra: ”Två personer gick upp till templet för att be. Den ene var farisé, den andre tullindrivare.
Fariséen stod och bad så här: ”O Gud, jag tackar dig för att jag inte är som andra människor, rövare, orättfärdiga människor, äktenskapsbrytare eller ens som denna tullindrivare där.
Jag fastar två gånger i veckan och ger tionde på allt jag äger.”
Men tullindrivaren stod bakom och vågade inte lyfta blicken mot himlen, utan slog sig för bröstet och sade: ”Gud var mig, en syndare, nådig!”
Jag säger er, den här gick hem berättigad, den andre gjorde det inte. Ty var och en som upphöjer sig själv kommer att ödmjukas; och var och en som ödmjukar sig själv kommer att bli upphöjd.” Amen.
SPES (Hopp)
Musik: Mia Makarof
Samisk text: Nils-Aslak Valkeapää
Latinsk text: Bibeln (Predikaren, Kapitel 8)
Originaltext
Quis talis, ut sapiens est? Et quis cognovit solutionem re rum?
Non est in hominis potestate dominari super spiritum nec cohibere spiritum, nec habet potestatem supra diem mortis.
Biekka oap mi lean muhto liikká ealán ja dat lea vissa eallima darkkuhus. Ealán odne dál ja das ja just dat lea madoheap me de in ea li sat ihttin nu ja máid dasto.
Översättning
Vem kan kallas vis? Vem kan finna tingets lösning Visheten gör människans ansikte ljust. Genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.
Människan är inte herre över vinden. Hon kan inte stoppa den, lik som ingen kan kontrollera tiden för sin egen död.
Jag hör till vinden – men jag lever – och det verkar vara syftet med livet – Idag lever jag – här och nu – och om det är för mycket lever jag inte imorgon – Så är det och inte mer med det.
Lähtö (Avfärd)
Musik: Einojuhani Rutavaara
Text: Toivo Pekkanen
Originaltext
Ratsun selkään, ratsun selkään
Jonakin aamuna, jonakin kevätaamuna
Auringon kohotessa taivaalle
Nousen ratsuni selkään.
Ruumiini nukkuu,
Henkeni ei kuule askeleitani eikä
Hevoseni kaviotten riemuitsevaa töminää.
Ratsun selkään nousee
Ahdistettu, piinattu,
Tuhat kertaa rangaistu,
Mutta murtumaton,
Ikuisesti elävä.
Minä yksin tiedän tämän aamun salaisuuden.
Minun kutsuani yksin hevonen tottelee.
Minä yksin näen lunastuksen tien.
Siis ylpeään juoksuun,
Uskoni kultainen ratsu.
Vain hetken kumisevat
Kaviot kattojen yllä.
Olen jo kaukana, vapautettu.
Översättning
Upp på hästryggen, upp på hästryggen
En morgon, en vårmorgon när solen stiger mot himlen, stiger jag upp på min häst.
Min kropp sover, min ande hör inte mina steg eller min hästs hovars jublande dån.
Upp på hästryggen stiger
en förtryckt, plågad,
tusenfalt straffad,
men oböjlig,
evigt levande.
Jag ensam känner denna morgons hemlighet.
Bara min kallelse lyder hästen.
Jag ensam ser frälsningens väg.
Så till stolt galopp, min trofasta gyllene häst.
Bara ett ögonblick då hovarna ekar över taken.
Jag är redan långt borta, befriad.
Iltapilviä (Kvällens moln)
Musik: Toivo Kuula
Text: V.A. Koskenniemi
Originaltext
Mun uneni iltapilviä on, punaviitta-urhoja kunniavahdissa ylt’ympäri kuolevan auringon. Surumarssin, mun kaipuuni soittaman tahdissa ne liehuvat lippunsa paareille tuo. Elon ruhtinas viimeisen loistonsa mahdissa yli maidensa kuningas-katseen luo: «Te unet, te pilvi-urohot, miss’ olitte taiston ja voiman ajalla? Nyt on laanneet ilot ja taistelot. Te tulette myöhään, kuoleman rajalla. Yö nostaa ikuista valtikkaa.« Jo unet, jo pilvet sammukaa!
Översättning
Mina drömmar om kvällens moln, rödkåpmän som vaktar ära, runt den döende solen. I sorgmarschens takt, som min längtan spelar, vågar de sina fana på bår. Livets prins, i sin sista glans, kastar en konungs blick över sina länder: ”Ni drömmar, ni moln-hjältar, var var ni i kampens och kraftens tid? Nu har glädje och strider tystnat. Ni kommer för sent, vid dödens gräns. Natt höjer sin eviga spira.”
Redan drömmar, redan moln, slockna!
Sjöfararen vid milan
Musik: Selim Palmgren
Text: Gustaf Fröding
Originaltext
Vid milan har jag vaktat i vinter och vår
och längtat, längtat till havet i många långa år.
Långt bort, långt bort,
från min gammalmansmöda.
Från havet, från havet, från havet,
är den vind, som i tallarne går.
Från havet är den vind som leker med stoftet från milan, som står med mull över kolen som glöda.
Vid milan har jag vaktat i vinter och vår
och längtat, längtat till havet i många långa år.
Långt bort, långt bort,
från min gammalmansmöda.
Valkeat Kaupungit (Vita städer)
Musik: L.A. Madetoja
Text: V.A. Koskenniemi
Originaltext
Nään usein unessa ma kaupungin
Mun on kuin ois se jumalille luotu
Mun koskaan sinne astua ei suotu
Mut unessa sen tunnen kuitenkin
Yöt suven valkeat on yllä sen
Ja outo valo välkkyy ikkunoista
Niin yksin päivänsätehet ei loista
Ei kiilto raukenevain ruskojen
Siell’ elää nuoruuteni unelmat
Ja elon yksinkertaisuus ja rauha
Vain ulapalta kulkee tuuli lauha
Ja laineet laiturihin kuolevat
Sa rauha valkeoiden kaupunkein
Oot osa elämäni unelmasta
Miks yksin laulussa saat loistos vasta
Ja missä, missä on mun nuoruutein?
Översättning
Jag ser ofta i drömmen en stad, det är som om den vore skapad för gudar. Jag har aldrig fått stiga in där, men i drömmen känner jag den ändå.
Nätterna där är ljusa sommarnätter, och ett underligt sken blinkar från fönstren. Så ensamma är inte dagsljusets strålar, inte heller glansen bleknar i höstens rusk.
Där lever min ungdoms drömmar, och livets enkelhet och ro. Endast en mild vind sveper in från havet, och vågorna dör vid bryggorna.
Du rofyllda, ljusa stad, du är en del av min livsdröm. Varför får du bara lysa i sång, och var, var är min ungdom?
Sügismaastikud (Höstlandskap)
Musik: Veljo Tormis
Text: Viivi Luik
I On hilissuvi (Det är sensommar)
Originaltext
Ja löhnab angervaks ja tulilill ja ohakas. On hilisuvi, on hilisuvi. Ja pihla puus on mar jakobar, ja männikus on kanarbik. Ja seda suve eitule enam, ei tule enam seda suve.
Översatt
Doftande älggräs och smörblomma och tisteldun. Det är sensommar, det är sensommar. Och rönnbären mogna på grenarna
och ljungen i talldungen
Och denna samma sommar kommer aldrig åter, kommer aldrig åter, denna samma sommar.
II Üle taeva jooksevad pilved (Över himlarna jagar molnen)
Originaltext
Üle taeva jooksevad pilved,
vihmajärgse hommiku lillad pilved.
See on järvelt lõõtsuv tuul,
see on kartulivagude muld,
millest su käed külmetavad.
Översatt
Över himlarna jagar molnen,
över himlarna, morgonmolnen lavendelfärgade efter regnet.
Denna vinden från sjön, denna jorden från potatisåkern kyler dina händer, isande, isande.
III Kahvatu valgus (Färglösa solstrålar)
Originaltext
Kahvatu valgus sügismaastike kohal.
Valgeid tutte ohakad külvavad tuulde.
All ribadeks rebitud taeva pikad ja porised teed.
Översatt
Ett blekt ljus över höstlandskap.
Vitaktiga fransar, tisteldun sprids för vinden.
Överallt, där himlen är söndersliten som en trasa, sträcker sig långa, leriga vägar.
V Tuul kõnnumaa kohal (Vind över hedarna)
Originaltext
Tuul kõnnumaa kohal,
koolnukollase kõnnumaa kohal.
Teekäänul, kõhinal naeris,
paar surnud puud.
Översatt
Vind över hedarna,
över de likbleka hedarna.
Vägen kröker, skallrande skratt,
några livlösa träd.
Sorg och glädje
Musik: Mia Makaroff
Text: Johan Ludvig Runeberg
Originaltext
Sorg och glädje båda
bodde i mitt hjärta,
sorg i ena kammarn,
glädje i den andra.
Oförsonligt skilda,
rådde än den ena,
än den andra, ensam.
Sen den enda kom dit
lär hon öppnat dörren
och förenat båda;
ty min sorg är sällhet,
och min glädje vemod.
Den försmådda
Musik: Mia Makaroff
Text: Johan Ludvig Runeberg
Originaltext
Ax vid ax på åkern vagga,
Korn vid korn i axen gömmas;
Så hvart flyktigt ord, du fällde,
Växer i mitt trogna hjerta.
Grymma, otacksamma gosse,
Odlarn går att berga tegen,
Men du sår blott, du, och skörden
Lemnar du åt himlens foglar,
Lemnar du åt snö och vindar.
Mitt lif
Musik: Mia Makaroff
Text: Johan Ludvig Runeberg
Originaltext
Strid på brädden af en graf,
Segling på ett vredgadt haf,
Sträfvan på en stiglös stig,
O mitt lif, jag nämner dig,
Längtan fyllde seglarns hog,
Hafvet för hans öga låg:
”O, der bortom purpurskyn
Vill jag se en högre syn,
Vill jag nå en bättre strand,
Ljusets, fridens, glädjens land.” —
Seglet svällde, hoppet log,
Mot det vida skeppet drog.
Strid på brädden af en graf,
Segling på ett vredgadt haf,
Sträfvan på en stiglös stig,
O mitt lif, jag nämner dig.
Hvar är hamnen, lugn och klar,
Hjertats frid från forna dar?
Hvar är hoppets guldkust gömd,
Aldrig nådd och aldrig glömd?
Vågen seglarns kosa stör,
Stormar hvina ofvanför;
Ack, ännu står purpurskyn
Lika fjerran för hans syn.
Auringon Noustessa (Soluppgång)
Musik: Toivo Kuula
Text: V.A. Koskenniemi
Originaltext
Nää, oi mun sieluni,
auringon korkea nousu ylitse kivisen kaupungin kattojen, katuin ylitse voussatain valheen ja tuntien tuskan, koittava kirkkaus!
Nää, oi mun sieluni, katoovan elämän autuus!
Niin kuin ääretön temppeli on se sun eessäs, alla sen holvien on ikiaikojen äänetön hartaus mestarin hengen
Nää, oi mun sieluni,
yössäkin korkehin kirkkaus,
tuskassa tummien hetkien rauha ja riemu,
voussatain valheessa,
elämän valheessa valkein,
ijäisin totuus!
Nää, oi mun sieluni,
elämän valheessa valkein,
ijäisin totuus!
Översättning
Se, min själ, solens höga uppgång
Över stenstadens tak, över gator
Över sekler av lögn och timmars plåga!
Ett kommande ljus!
Som ett oändligt tempel står det framför dig, under dess valv är evigheternas tysta hängivenhet mästarens ande.
Se, min själ, även i natten den högsta klarhet,
i smärtans mörka stunder ro och glädje,
i seklernas lögn,
i livets lögn klarast,
evig sanning!
Se, min själ, i livets lögn klarast, evig sanning!
