Mellan himmel och jord

Originaltext

Quis talis, ut sapiens est? Et quis cognovit solutionem re rum?

Non est in hominis potestate dominari super spiritum nec cohibere spiritum, nec habet potestatem supra diem mortis.

Biekka oap mi lean muhto liikká ealán ja dat lea vissa eallima darkkuhus. Ealán odne dál ja das ja just dat lea madoheap me de in ea li sat ihttin nu ja máid dasto.

Översättning

Vem kan kallas vis? Vem kan finna tingets lösning Visheten gör människans ansikte ljust. Genom den förvandlas det råa i hennes uppsyn.

Människan är inte herre över vinden. Hon kan inte stoppa den, lik som ingen kan kontrollera tiden för sin egen död.

Jag hör till vinden – men jag lever – och det verkar vara syftet med livet – Idag lever jag – här och nu – och om det är för mycket lever jag inte imorgon – Så är det och inte mer med det.

Vargen ylar i nattens skog,
han vill men kan inte sova.
Hungern river hans vargabuk,
och det är kallt i hans stova.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig. 

Vargen ylar i nattens skog,
ylar av hunger och klagan.
Men jag ska ge’n en grisasvans,
sånt passar i vargamagar.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig. 

Vargen ylar i nattens skog,
och hittar sig inget byte.
Men jag ska ge’n en tuppakam,
att stoppa ner i sitt knyte.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig. 

Sov, mitt barn, i bädden hos mor,
låt vargen yla i natten.
Men jag ska ge’n en hönsaskank,
om ingen annan har tatt ’en.
Du varg, du varg, kom inte hit,
ungen min får du aldrig.

Jag kommer av ett brusand hav
På rätta glädjestranden
Min kropp den lägges ned i grav
Men Gud upptager anden
Ur mörker kommer jag till ljus
Från arm och till Guds rika hus
Från oro till god vila

O Jesu när jag hädan skall
Och andan min uppgiva
O då är prövotiden all
Hos dig får jag då bliva
Min ögon öppnas vardag klar
Jag liv i döden funnit har
Så har all sorg en ände

Jag kommer av ett brusand hav
På rätta glädjestranden
Min kropp den lägges ned i grav
Men Gud upptager anden
Ur mörker kommer jag till ljus
Från arm och till Guds rika hus
Från oro till god vila

Originaltext

Na na na heyana
Hahiyaha naha
Naheya heya na yanuwa
Hanahe yunuwana

Deilig er jorden,
prektig er Guds himmel,
skjønn er sjelenes pilgrimsgang.

Gjennom de fagre
riker på jorden
går vi til paradis med sang.

Översättning

(Joiken i sig har ingen direkt betydelse vad gäller orden som sjungs, men stycket i sig, Eatnemen Vuelie betyder Jordens sång eller Jordens joik.)

Härlig är jorden,
härlig är Guds himmel,
skön är själarnas pilgrimsgång.

Genom de fagra
riken på jorden
går vi till paradis med sång.

Originaltext

In Meeres Mitten ist ein off’ner Laden, Und eine junge Kaufmannsfrau darinnen, Die feil hat golden Band und Seidenfaden.

Dort soll man kaufen, was man will gewinnen, Wenn man nur mit dem rechten Preis will zahlen; Der Preis, der liegt in treu gesinnten Sinnen.

In Meeres Mitten ist ein Ball von Golde, Es streitet drum der Türke mit dem Christen; Wem wird zuletzt der edle Schatz zu Solde?

Der Preis, der liegt in ungetrübten Brüsten, Der Gott am nächsten, nimmt den Ball nach Hause. Wohl dem, der fern ist von des Streites Wüsten!

In Meeres Mitt’ ist ein Altar erhaben, Mit Rosenkränzen kommen alle Frauen; O bittet ihn für mich, Jesum den Knaben!

Översättning

Mitt ute i havet är en bod uppslagen, och en ung köpmansfru därinne, som har guldband och sidentråd till salu.

Där ska man köpa vad man vill vinna, om man bara vill betala det rätta priset; priset ligger i ett trofast sinnelag.

Mitt ute i havet är ett klot av guld, turken strider om den med den kristne; vem får till slut den ädla skatten till lön?

Priset ligger i oförvanskade bröst (hjärtan), den Gud närmast är tar klotet hem. Väl den som är fjärran från stridens öknar!

Mitt ute i havet är ett altare upphöjt, alla kvinnor kommer dit med radband; O be till Honom för mig, Jesus-barnet!

Originaltext

Eg vil lofa eina þá
æðst af kvinnum nefnast má,
meyjan heitir Maríá,
miskunn guðs hana gæddi og gjörvöll meinin græddi.

María mær so mild og skær mann og guð hún fæddi.

Heiðurs verð er heims um rann heilög mey, sem blessan fann;
treysti’ eg guði’ og trúi’ á hann þó tigni’ eg þig sem bæri, vel það verðugt væri.

María góð so mild og rjóð, meyju hverri skærri. 

María drottning dygðug mest, dáðum prýdd það auglýsist, í hennar sæði blessast bezt bæði konur og karlar um álfur heims gjörvallar.

María frú so mild og trú, mest yfir kvinnur allar.

Blessun hlauztu María mín, mest yfir hverja auðarlín, sólu fegri skært þú skín, skýrlega má því hrósa; þú ert ein eðla rósa. 

María væn, þín veitist bæn virgo gloriosa.

Översättning

Jag vill lova henne som högst av kvinnor kan nämnas, jungfrun heter Maria, Guds barmhärtighet gavs åt henne och alla skador läkte hon.

Maria, mö så mild och klar man och Gud hon födde.

Ärans värd är i hela världen helig mö, som välsignelse fann;
jag litar på Gud och tror på Honom även om jag vördade dig som jag borde, skulle det vara väl värdigt.

Maria god så mild och rödkindad/skön, klarare än varje mö.

Maria, drottning dygdigast, av gärningar prydd det kungöres, i hennes sköte välsignas bäst både kvinnor och män i världens alla länder.

Maria fru så mild och trogen, mest över alla kvinnor.

Välsignelse fick du, min Maria, mest över varje rad av guld/rikedom, skönare än solen skiner du klart, tydligt må man det prisa; du är en ädel ros.

Maria sköna, din bön beviljas virgo gloriosa (ärefulla jungfru).

Originaltext

Altissimu, omnipotente bon Signore, Tue so le laude, la gloria e l’honore et onne benedictione.

Ad Te solo, Altissimo, se konfano, et nullu homo ène dignu te mentouare.

Laudato sie, mi Signore cum tucte le Tue creature, spetialmente messor lo frate Sole, lo qual è iorno, et allumini noi per lui. Et ellu è bellu e radiante cum grande splendore: de Te, Altissimo, porta significatione.

Laudato si, mi Signore, per sora Luna e le stelle: in celu l’ài formate clarite et pretiose et belle.

Laudato si, mi Signore, per frate Uento et per aere et nubilo et sereno et onne tempo, per lo quale, a le Tue creature dài sustentamento.

Laudato si, mi Signore, per sor’Acqua, la quale è multo utile et humile et pretiosa et casta.

Laudato si, mi Signore, per frate Focu, per lo quale ennallumini la nocte: ed ello è bello et iucundo et robustoso et forte.

Laudato si, mi Signore, per sora nostra matre Terra, la quale ne sustenta et gouerna, et produce diuersi fructi con coloriti fior et herba.

Laudato si, mi Signore, per quelli ke perdonano per lo Tuo amore et sostengono infirmitate et tribulatione.

Beati quelli ke ’l sosterranno in pace, ka da Te, Altissimo, sirano incoronati.

Laudato si mi Signore, per sora nostra Morte corporale, da la quale nullu homo uiuente pò skappare: guai a quelli ke morrano ne le peccata mortali; beati quelli ke trouarà ne le Tue sanctissime uoluntati, ka la morte secunda no ’l farrà male.

Laudate et benedicete mi Signore et rengratiate e seruiteli cum grande humilitate.

Översättning

Högste, allsmäktige, gode Herre, Dina är lovsångerna, äran och hedern och all välsignelse.

Till Dig allena, Högste, tillhör de, och ingen människa är värdig att nämna Dig.

Lovad vare Du, min Herre, med alla Dina varelser, särskilt Herr Broder Sol, som är dagen, och genom vilken Du lyser upp oss. Och han är vacker och strålande med stort sken: av Dig, Högste, bär han betydelsen.

Lovad vare Du, min Herre, för Syster Måne och stjärnorna: på himlen har Du format dem klara och dyrbara och vackra.

Lovad vare Du, min Herre, för Broder Vind och för luften och molnen och klart väder och all slags väderlek, genom vilken Du ger Dina varelser näring.

Lovad vare Du, min Herre, för Syster Vatten, som är mycket nyttig och ödmjuk och dyrbar och kysk.

Lovad vare Du, min Herre, för Broder Eld, genom vilken Du lyser upp natten: och han är vacker och munter och robust och stark.

Lovad vare Du, min Herre, för vår Syster Moder Jord, som uppehåller och styr oss, och frambringar olika frukter med färggranna blommor och örter.

Lovad vare Du, min Herre, för dem som förlåter av Din kärlek och uthärdar sjukdom och lidande.

Saliga är de som uthärdar det i frid, ty av Dig, Högste, ska de krönas.

Lovad vare Du, min Herre, för vår Syster Kroppsliga Döden, från vilken ingen levande människa kan undkomma: ve dem som dör i de dödliga synderna; saliga är de som Hon finner i Dina allra heligaste viljor, ty den andra döden ska inte göra dem något ont.

Lova och välsigna min Herre och tacka och tjäna Honom med stor ödmjukhet.